Nu inne i en ovan fas där jag hela tiden måste sortera vad jag ska skriva. Mina One-Noteanteckningar blir bara fler och fler. Tack för One-Note annars skulle jag inte klara mig. Bara det att plötsligt få en snilleblixt och man bara kan stanna upp och notera ner det.
Har räddat nig en hel del gånger på den senaste tiden. Egentligen inte så mycket skrivande som jag vanligtvis har gjort men hjärnan är inte frånkopplad. Den bakar allt i ugnen.
Det är jag glad över annars skulle Alf inte fått den rättvisa han förtjänar och storyn det djup och egenhet som jag hoppats på. Fortfarande trots en långt överskriden deadline är jag inte orolig eller stressad över huvudtaget. Bara tacksam att jag tagit det lugnt och också vårdat andra saker som hör till. Jag tror att musiken kommer att ta mer tid framöver än vad skrivandet egentligen gillar, men jag ska göra vad jag kan. Ber om ursäkt, eller inte, för det. För välmåendet kan se ut på så många olika sätt, och nu när värmen närmar sig så blir det inte enklare.
Så här långt i all fall har jag fyllt på enligt plan och kommit några små kapitel framåt. Jag får se om de håller längre fram. Egentligen inte långt kvar fast jag vet att jag inte vill sluta än. Det är så roligt när man känner sig nöjd hela tiden.
Så ikväll och en del av helgen får det bli skrivande som får lite förtur.
Hinner med annat också.
/Michael
Comments